Piffe

Då var det dags igen, att skriva nånting intressant...
  Häromdan så hittade jag alla papper från våra personbeskrivningar i klassen.
Den person som skrev om mig var Ebba Louise vars berättelse var väldigt bra ^^
Så creds till Ebba Louise ;D

"Tio minuter med Jonas Tilling:"

"Doften av bränt bryggkaffe låg tung över skolcafeterian och en känsla av nervös förväntan liksom trevade sig runt väggarna. Det var min första dag på gymnasiet.
          Innan min nya klasskamrat Jonas, han med det korpsvarta axellånga håret och de pålitliga hasselbruna ögonen, kommit som en räddande ängel hade jag suttit på en pinnstol med ryggen mot elementet och känt mig allmänt osäker och obekväm. Jag hade lite avundsjukt iakttagit ett gäng elever nära ingången. De gick i trean och det märktes för de verkade fullständigt avspända och såg verkligen ut att trivas i varandras sällskap. Tvåorna var inte heller svåra att urskilja. De var de som ansträngde sig mest för att synas, pratade högst och förflyttade sig ideligen fram och tillbaka mellan borden som om de måste hinna med alla kompisar innan rasten var slut.
           I mitt hörn av cafeterian satt endast ettor. De flesta av oss var tysta, log nervöst och verkade suga upp alla ord som yttrades som om de varit värda pengar. Kontrasten mellan treornas varma uppsluppna gemenskap och den nervöst tryckande stämningen bland oss ettor var total. Jag var så fokuserad på att göra ett bra första intryck att jag nästan glömde bort att vara mig själv. Kanske kände alla samma osäkerhet och kanske var det därför ingen gjorde någonting över huvud taget. Jag vågade i alla fall absolut inte sticka ut hakan och ta ansvar för att hålla igång en konversation. 
             Men då kom Jonas och han vågade! Jonas var öppen och skämtsam och fick oss andra i klassen att börja prata. Han intresserade sig för allt som sades vid bordet och kom med följdfrågor. Jag upplevde honom som intelligent på ett opretentiöst sätt. Han verkade ha mycket självdistans för att bara vara 16 år gammal. Jonas log mest hela tiden och fick oss gång på gång att skratta åt hans hysteriska historier.
              Jag blev smittad av Jonas ärliga munterhet. Plötsligt fick jag en känsla av att det jag hade att säga var både roligt och intressant. Jag upplevde mina klasskamrater som vackrare, cafeterian som fräschare och mitt kaffe som godare än tidigare.
               Stämningen kring bordet hade, tack vare Jonas, gått från ansträngd till varm på mindre än tio minuter."

Tack för en väldigt bra berättelse Ebba.
   Hoppas du åtminstonde blev lite nöjd med den jag skrev... även om jag var rätt dålig ^^